Är det ok?

Är det ok att leva i det förgångna? Är det ok att önska sig tillbaka till den tid som varit? Är det ok att jag vill vara i ett annat år, på en annan plats tillsammans med en viss person? Får jag drömma om att uppleva vissa stunder igen, som jag vet att jag aldrig kommer få uppleva igen? Får jag vara avundsjuk på småbarnsföräldrar, par som handlar helgmat tillsammans eller människor som har träffat en som älskar dom tillbaka? Eller ska jag inte plåga mig själv? Ska jag försöka leva i nuet och förlika mig med mitt kvarvarande liv som kommer bli mer och mer ensamt och isolerat? Är det ok att ställa mig dessa frågor? Jag bara undrar...

Favorit

Sorg

Jag fastnade för en person och hennes åsikter i går. Jag satt och tittade på Skavlan och en av gästerna var en dam som hade förlorat sin mångåriga livskamrat. Hon berättade bland annat att hon fortfarande hade kvar hans saker i deras hem. Paraply i hallen, en kofta i en garderob och så vidare. Hon sa även det som jag fastnade så för och håller helt med i: Hon förstod inte de personer som säger att man ska komma över sorg. Hon ville inte komma över sin sorg utan bara leva med sorgen i stället. Detta är en åsikt jag alltid haft själv, men jag har trott att jag var rätt ensam om den! Min sorg handlar inte om döden men jag har fått råd om min sorg som också handlar om att komma över den och hitta lycka någon annanstans. Jag förstår inte det rådet överhuvudtaget. Jag vill bara lära mig leva med min sorg. Den gör fruktansvärt ont varje dag men på något sätt fortsätter jag ändå leva så gott jag kan. Det är det enda jag vill.