Nedläggning

Så här i varsel- och nedläggningstider har jag kommit på en sak till som ska läggas ner: Denna blogg.
Jag ska lämna bloggandet åt de som kan och är bra på det, så mina dagar som en blogg-wannabe är härmed över.
Tack för den här tiden. Adjö.

2013, ett år som innebär

Ja, vadå? Glädje, sorg, hopp, förtvivlan, stolthet, besvikelse, uppgivenhet, förväntan?
Det enda som är säkert är att jag måste sluta mitt jobb i år. Just det, MÅSTE. Nu borde jag ha slutat det jobb jag har för närvarande och sökt mig till något nytt och spännande ändå, men det är just det här med att jag måste som jag inte tycker om. Jag vill själv välja när jag slutar en anställning. Jag vill inte bli tvungen. Jag vill inte känna mig överflödig. Jag har gjort det hela mitt liv utom på jobbet. Det är det enda stället jag verkligen känt att jag gör skillnad. Jag tillför något där. Men inte längre. Jag är för dyr. Jag kostar för mycket. Jag är gör inte ett tillräckligt bra jobb i jämförelse med vad jag får betalt. Att jag tycker att det är tvärtom spelar ingen roll. Men jag ska göra allt jag kan för att vända detta till något positivt i år. Jag ska inte göra mig till ett OFO, en förkortning min bästa vän lärt mig:
Jag ska inte bli ett Offer För Omständigheterna. Jag ska göra allt i min makt för att skaffa mig ett nytt jobb där jag får göra något jag känner jag vill göra. Där jag kan utveckla mig själv vidare som människa och arbetare. Jag har mycket att erbjuda en arbetsgivare och jag hoppas jag kan framföra det på ett sätt så jag blir behövd och önskad igen. Det enda i hela denna historia jag för mitt liv aldrig kommer kunna vända till något positivt är det faktum att jag med stor säkerhet kommer tvingas att jobba utan den bästa arbetskamraten jag någonsin haft. Den person som jag jobbar som allra bäst med. Den person som får mig att vilja höja mig som människa varje dag. Bara tanken på detta gör mig förtvivlad. Återigen: JAG VILL INTE!