Behövd

I dag tänker jag på varför jag jobbar som jag gör och ställer upp i vått och torrt trots att jag tycker andra ska visa samma anda för man får ju ändå inget för det. Det slår mig att en av anledningarna är nog att jag känner mig behövd och värdefull. Jag känner inte det utanför jobbet. Jag är inte behövd utanför jobbet, men på jobbet gör jag skillnad. Jag ställer upp när ingen annan gör det. Jag tar tag i saker när andra tycker det är viktigare att prata om vad som behövs tas tag i. Utanför jobbet försvinner allt behov av mig känner jag det som. Jag kan inget som ingen annan kan själv. Jag är inte en speciell person som någon är i behov av, min mamma undantagen. Jag har ingen familj som är beroende av mig. Men jag känner att företaget jag jobbar på till viss del faktiskt är beroende av mig. Och jag gillar det. Jag gillar att betyda något. Och ingen behöver säga att jag behövs, bara känslan att vara behövd ger mig den drivkraft jag har att år ut och år in jobba på det sätt jag gör. Oavsett om jag fått sparken eller inte....