Hat

Mina funderingar idag kretsar runt ordet i rubriken. Det är ett väldigt starkt ord och jag undrar vad det egentligen betyder? Hur ska man känna för att ha ett hat mot något eller någon? Anledningen till att jag funderar är följande: Det finns en person i min vardag som jag har upptäckt att jag känner, ja vad, för? Grejen är att denna person är en, vad jag kallar, ego-människa. Hon tänker inte på någon annan än sig själv. När det har varit diskussioner på jobbet om vad som görs fel och vad som kan göras bättre, har det alltid varit spegel utåt och ideer om hur alla andra utom hon själv kan ändras så att det blir bättre för henne. Detta har varit väldigt frustrerande men jag har på något sätt accepterat hennes tankesätt för jag har hela tiden haft tron att det faller tillbaka på henne själv. Men nu har det hänt en sak som gör att hon faller ytterligare i aktning hos mig. Jag ska dessutom tillägga att hon alltid har varit en som bollat sina ideer med de chefer gruppen har haft, i stället för att bolla det inom gruppen först. Vilket jag också kan acceptera, om nu chefen även tar in övriga gruppmedlemmars åsikter i frågan. Men nu har vi en chef som verkar ta det hon säger för en sanning som innefattar hela gruppen, och det gör mig fly förbannad! En sak man ska veta om mig är att jag tar mitt jobb på blodigt allvar. Jag kan skoja på jobbet, och helst så barnsligt som möjligt. Men när det gäller är jag råseriös och då finns det inte utrymme för skämt. Jag arbetar dessutom väldigt hårt, och är en driven person som försöker arbeta tillsammans med mina kollegor för att få det så bra som möjligt. Därför blir jag nu så upprörd när hon har gått till chefen och sagt att det är så lite att göra så hon blir galen. Detta tror ju nu chefen gäller för alla oss andra också, och därför försöker hon nu se till så vi får mer ansvar och uppgifter att ta hand om. Ytterligare ett tillägg är att min "kollega" i mina ögon inte är ett dugg driven i det hon gör heller. Jag sträcker mig till och med så långt som att hon hellre snackar än jobbar. Och när hon väl jobbar väljer hon omsorgsfullt vad hon ska jobba med och vad hon skiter fullständigt i att göra. Och detta är enligt mig den lägsta form av kollegor. Jag kräver ett lika stor ansvarstagande hos alla i min omgivning som hos mig själv. Så vad är det då jag känner för henne, är min fundering? Hat är det inte. Men jag har denna vecka upptäckt att jag blir irriterad när jag hör henne, jag vill inte ha med henne att göra och det är knappt jag orkar säga hej eller hejdå på dagarna. Men ta upp det med henne, säger ni då säkert. Och visst, det skulle jag försöka ta mig mod till att göra, trots min konfliktsrädsla, om det inte varit så att jag har ju själv inte fått höra det hon sagt till chefen. Jag har fått höra det från en tredjepart som fick det berättat för sig av henne. Och då skulle jag bryta ett förtroende om jag tog upp detta direkt, vilket är något jag bara inte gör. Så för tillfället kan jag bara bita mig i tungan och fortsätta hoppas att allt en dag exploderar i hennes ansikte och hon förstår vad hon ställer till med när hon beter sig som hon gör. Och jag får fortsätta fundera på vilken känsla jag har för henne: avsky, förakt...?