Var var vi?

Jo, högstadiet. På slutet av detsamma fick jag för första gången lyssna på Ebba Grön och föll direkt. Såg dom en gång live, kommer inte ihåg var, och blev helt galen i dom. Sångaren, Pimme som han kallades, var helt inne i sin egen värld redan då och hade den där utstrålningen som jag inte fattade var den jag själv blev så galen i. Tror inget band efter denna upplevelse så totalt fångat mig som Ebba Grön gjorde. Har sedan dess varit ett stort fan av Thåström och älskat i princip allt han gjort. Till och med hans tid med Peace, Love and Pittbulls tyckte jag var hur bra som helst då. Kan väl så här i efterhand säga att det är väl inte det jag tycker mest om av allt han gjort...