Jag, mig och mitt

Nä, nu är det dags att ta tag i denna blogg känner jag. Har så många inlägg i huvudet, men vill ha in speciella inlägg innan dessa kommer in.
Så vi börjar nu med mitt liv hittills i väldigt, väldigt korta drag:
Föddes på södra BB 27 September 1967. Växte som sagt upp med min bror, mamma och pappa i en liten lägenhet i Midsommarkransen. Hade en bra uppväxt tycker jag, trots de "bekymmer" jag snart tar upp. Min bästa kompis under uppväxttiden träffade jag på dagis när jag var ca 6 år. Han hette Micke. Vi var oskiljaktiga från första klass och under hela grundskoletiden. I hela mitt liv har jag bara haft en, högst två jättenära kompisar. Vet inte vad det beror på, kanske att jag inte har haft lust eller ork att vårda fler relationer samtidigt, jag vet inte. Jag gick i Västbergaskolan från årskurs 1-9. Min första "kärlek" var Janna som jag var jättekär i från 6 års ålder, fram till åtminstone högstadiet. Jag har alltid varit väldigt blyg så min kärlek fick hon aldrig reda på förrän det var för sent. Micke berättade det för henne när vi var kanske 9 år. Dessvärre hade jag då blivit en större version av mig själv så Janna var inte intresserad. Hennes ord kommer jag ihåg än idag när jag stod gömd bakom ett lekhus då Micke förklarade min kärlek till henne: "Jag tyckte om Magnus förut innan han blev tjock, men inte nu längre". Barn kan vara så elaka ibland... Eller man ska nog säga ärliga på gott och ont. Tror inte man tänker lika mycket som barn på hur det man säger påverkar andra människor. Denna händelse gjorde inte direkt att jag kom ut ur mitt skal, tvärtom. På högstadiet blev jag mer och mer medveten om min kropp, kanske mycket beroende på att klasskamrater gjorde mig uppmärksam på den. Jag skulle inte kalla det för att jag var mobbad, för jag kunde säga emot. Men att bli kallad tjockis och fetknopp i tid och otid tar mer på psyket än vad man vill erkänna tror jag. Detta gjorde att jag under min tid i högstadiet slutade duscha efter gymnastiken. Jag och en kompis som hette Thomas, som också hade komplex för sin kropp,  gick i stället till en toalett och stänkte lite vatten i ansiktet och under armarna och torkade bort den värsta svetten. Detta gjorde ju inte att glåporden minskade direkt. Hur som helst tycker jag inte det var så farligt då. Jag hade kompisar och det var inte så att jag råkade i slagsmål på grund av detta. Tvärtom kan jag säga att jag aldrig i hela mitt liv varit i slagsmål med någon. Har inte ens varit nära. Känner, när jag tänker på det, att jag hellre skulle försöka springa ifrån möjligt slagsmål i stället för att stanna kvar och slåss om inte försök att prata sig ur det fungerade. Om inte någon i min närhet skulle bli utsatt då givetvis. De personer jag känner för, skulle jag riskera livet för. Fortsättning följer...