Acceptans

I dag var det en föreläsning på jobbet. Föreläsaren hade förlorat sin man, två barn, en väninna och hennes man i tsunamin i Thailand. Det hon föreläste om var hur hon lyckats ta sig vidare efter den oerhörda förlusten det innebär att mista nära och kära. Jag kommer aldrig förstå hur man lyckas ta sig vidare efter en sådan händelse. Däremot kunde jag ta till mig de tre ord hon ville lämna oss med från den föreläsningen: Acceptans, kärlek och förändring. Det jag tänkte mest på var det hon berättade om acceptans. Jag kan relatera till det i min egen situation, ensamhet. Inte på grund av att jag förlorat människor i min närhet utan just det faktum att jag är ensam utan någon att dela mitt liv med. Att jag kommer dö ensam utan en arvinge att föra vidare mitt namn. Det som händer en behöver man inte tycka är ok. Men man kan komma till insikt och acceptera att det är så det är. Hur mycket jag än ältar så är det så det är, det går inte att ändra på, men jag kan acceptera det. Jag är inte helt där än, men jag arbetar mycket på att komma dit. Tror jag kommer kunna leva ett rikare liv då.