På allmän begäran del 2

På hösten förra året kom jag att tänka: Shit! Det kanske var sista gången jag hade chans att se Thåström också! Man vet ju aldrig. Dels är han ju lite till åren och han har alltid gått sin egen väg och kan mycket väl bestämma sig för att inte ge fler konserter. Men till min stora förtjusning ska han släppa nytt i början på 2012 plus ge sig ut på en ny turné, läser jag i tidningen på senhösten. I Stockholm ska han till och med köra 4 dagar i sträck, vilket gör att chansen att till och med få bra plats är god. Och som lök på laxen ska konserterna dessutom hållas på Cirkus. Mitt favvoställe när det gäller konserter. Såg Moneybrother där för ett par år sedan, och blev imponerad av vilket bra ljud det var i lokalen. Har även sett Kristina från Duvemåla där. En riktigt stor upplevelse det också. Jag bokade biljett till den sista kvällen han skulle uppträda, för att vara säker på att få så bra plats som möjligt. Jag har nämnt tidigare att jag är rätt ensam som människa. Det tycker jag är en nackdel när det gäller konserter. Det finns inte många bättre saker än att dela en konsertupplevelse med någon. Som tur är har jag ändå tagit mig i kragen och kämpat mot min motvilja att gå på konsert ensam, och köpt en biljett när en artist jag tycker om ska uppträda. Nog om detta! På konsertkvällen, går jag in och klipper mig lite snabbt hos min frisör innan jag beger mig in till Djurgården. Hinner ta en öl i baren innan det är dags att bänka sig. Jag kan säga direkt att jag hämtar mig aldrig riktigt från början av konserten. Första låten han kör är Beväpna dig med vingar och det är så mäktigt att jag börjar gråta! Det är en väldigt konstig konsert för mig måste jag erkänna. Allt kändes lite som ett töcken, eller som jag var i trance. Jag sitter som förstenad och bara tittar i princip hela konserten. Han har aldrig varit mer trollbindande. Från första tonen han tar så har han mig i sitt grepp och släpper aldrig taget. En av mina favoritlåtar: Fan fan fan, har aldrig låtit bättre. Jag känner nu när jag sitter och skriver att jag kan inte göra denna upplevelse rättvisa. Jag kan helt enkelt inte beskriva hur in i helvete jävla bra han är denna kväll! Önskar jag hade haft med mig min bästa vän så hon hade fått sett detta under till rockikon. Thåström är för mig den enda riktiga rockstjärna Sverige någonsin fått fram, med betoning på stjärna. Jag hoppas det inte var sista gången jag fick se honom live för han är, om inte bättre än någonsin, i alla fall inte sämre än någon annan gång som helst i sin karriär.