Jag, mig och mitt del 5 och sista

Då ska jag väl äntligen ta mig till dags dato. När jag pratade med Håkan, som var distributionschef, bestämdes att jag skulle komma till företaget och träffa gruppen jag eventuellt skulle jobba med. Väl där fick jag även träffa två personer som skulle lämna den grupp jag skulle ingå i. Det enda jag minns är att den ene av dom, Henke, talade sig varm om de föreningar de hade på företaget. De fanns en vinklubb, en whiskyklubb och så hade de pub varje månad. Man kan lugnt säga att det visade sig att det var ingen slump att det var just dessa saker han tog upp... Annars så minns jag bara att en person kom in mitt under min intervju och skulle visa en ny kartong som skulle införas. Jag hälsade på honom och det han frågade mig direkt var om jag kom från Stockholm eller Norrland. Det fanns liksom ingen annanstans jag kunde komma från tydligen. jag fick dessutom känna på den nya blåa kartongen och, ja, det var en kartong. Jag kom inte på något annat att säga än att den verkade bra. Annars minns jag inte så mycket från intervjun på grund av den oerhörda nervositet jag led av. Till min stora glädje fick jag jobbet efter ett par besök till där jag fick göra tester och prata löneanspråk. Trots att jag bara varit på tre företag sedan jag slutat gymnasiet kan jag lugnt säga att som St. Jude Medical var när jag började kan det inte finnas många andra som slog dom vad gäller personalpolitik. De satsade verkligen på oss anställda de första åren och visade att vi var värdefulla. Därför tänker jag, i det läge jag nu befinner mig, att det är ju fan att jag inte gjorde något eller reagerade när jag märkte vartåt det barkade. En sak jag alltid tyckt är att det värdefullaste ett företag har är sina anställda. Kunder i all ära, det är ju de vi jobbar för vilket jag tycker säger sig själv, men om man inte har glada anställda som trivs och känner sig respekterade, då kommer man inte ha glada kunder heller. För att sammanfatta ska jag nu dra en del av allt som försämrades under åren. Och, märk väl, detta var inte för att det gick dåligt! Tvärtom. Företaget växte så det knakade och ökade antalet anställda oerhört från år till år. Men som ordspråket säger: Mycket vill ha mer. Det som tagits bort under åren är: Vårbrännboll, drakbåtsrodd, pub och sommarfest. Så att jag blev så förvånad när det för nästan exakt ett år sedan meddelades att vi skulle lägga ner verksamheten i Sverige, är faktiskt rätt konstigt med tanke på alla försämringar som skett på slutet. Jag har nu anställning fram till Oktober nästa år och hoppas verkligen jag innan dess hittar ett nytt jobb jag känner att jag vill vara på och trivas med. Det är en epok som går i graven och jag har gått genom så otroligt mycket under alla snart 11 år jag varit där. Några saker som förändrat min livsstil helt har skett sedan jag började på SJM: Efter att ha varit ute en hel del med Henke och supit för att åka till jobbet skitbakis och illaluktande i flera år bestämde jag mig för att jag måste ändra på mig för att må bättre plus att det fanns en annan vacker anledning. Jag slutade röka, jag började träna (och här kan jag tillskriva min bästa vän jag någonsin haft, äran för att jag lyckades börja träna och inte lade av efter en kort stund vilket varit fallet tidigare år) och gick ner minst 30 kg på ett år, jag träffade som sagt den bästa vännen jag någonsin haft och sist men inte minst har jag även mött kärleken i mitt liv genom jobbet. Tyvärr på grund av omständigheter blev det aldrig vi. Jag har vuxit så otroligt som människa och lärt känna mig själv på ett sätt jag aldrig trott. Jag har träffat personer jag hoppas jag aldrig behöver släppa kontakten med, trots att jag vet att det är så lätt. Men den enda som kan förhindra att det sker är jag och jag hoppas verkligen jag lyckas med det. Nu är vi då framme vid nutid i mitt liv, så låt min blogg ta sin början! Det är meningen att den ska handla om tankar, funderingar och händelser i mitt liv. Och så om min stora kärlek musik förstås.